För att uppnå de brådskande systemförändringarna som behövs för att skapa en klimatresistent framtid är näringslivet en nyckelaktör, eftersom ca
80 procent av de globala utsläppen kommer från elproduktion, byggnader, industri och transport.
Klimatkompensation är tänkt som ett sätt att ta ansvarsskyldighet för koldioxidutsläpp genom att betala för att motsvarande mängd utsläpp minskar någon annanstans, exempelvis genom trädplantering, utbyggnad av förnybar energi eller att köpa upp utsläppsrätter så att de inte kan användas av någon annan. Meningen med klimatkompensation är inte att "köpa sig fri" från sina skyldigheter, utan att istället motarbeta och minska utsläpp som ett komplement till att sänka sitt egna koldioxidavtryck.
En del har uppnått framgång genom att anta kompenseringsstrategier, som snabbmatskedjan Max Burgers. Sedan 2018 har de med stöd av ZeroMission implementerat en FN-prisad lösning som kompenserar för 110% av deras koldioxidutsläpp, vilket har resulterat i deras självutnämnda titel som
"världens första klimatpositiva hamburgare". Samtidigt har andra klimatkompensationsinsatser hamnat under kritik, som i fallet med SAS (Scandinavian Airlines), som endast påstår sig kompensera för ca
40% av sina årliga flygutsläpp. Detta upplyser en viktig fråga: till vilken grad kan dessa påståenden anses vara effektiva? Mejeriproducenten Arla har till exempel bestämt att inte längre klimatkompensera efter att ha stämts för sin vilseledande marknadsföring av kampanjen
"Netto noll klimatavtryck". Istället kommer Arla att satsa på "hållbarhetsinitiativ på egna gårdar", enligt hållbarhetschef Victoria Olsson.
Bortom finansiell klimatkompensering presenterar
Giving Greens How to Think Beyond Net Zero-rapport en guide för företag, både stora och små, till att integrera effektiva klimatstrategier. Denna vägledning består av fyra evidensbaserade klimatstrategier till företag för att maximera deras klimatpåverkan: