Vi behöver snacka om administrationskostnaderna

När du ger pengar till hjälporganisationer vill du ofta veta vad pengarna går till. Att mäta effekten av varje krona är svårt och istället jämförs ofta insamlings- och administrationskostnaderna. Detta är inte så konstigt eftersom de är lätta att mäta och jämföra, och att det dessutom är intuitivt vettigt att höga kostnader inte är bra. Svensk Insamlingskontroll gör översikter och "godkänner" organisationer baserat på hur de hanterar pengar som samlas in. Ett av dessa kriterier är baserat på administrationskostnader. Arbetet de gör är viktigt, inte minst för att de hjälper givare att identifiera och rensa ut oseriösa aktörer.

Att jämföra kostnader mellan organisationer kan vara ett sätt att uppmuntra dem att utvärdera sitt arbete mer kritiskt, men om målet är att göra största möjliga skillnad är kostnadsminskning bara en liten del av ett mycket större pussel.

Låt oss titta på ett exempel: Antag att vi överväger två olika organisationer, A och B. Andelen administrativa kostnader i organisationerna A och B är 5% respektive 20%. Med denna information kommer många vid första anblicken att tro att det uppenbarligen är bättre att ge pengar till A än B, för A är mer "effektiv" och inte minst: att mer av pengarna du ger går till det syfte du vill bidra till A än till B. Men låt oss titta närmare på de två organisationerna: Organisation A räddar ett liv för 100 000 kronor och B gör detsamma för 20 000 kronor. Och här kommer poängen: Även om B:s administrationskostnader är högre än A:s kan vi se att B räddar liv betydligt mer effektivt. Detta mycket enkla exempel visar att det inte bara är administrationskostnaderna som avgör organisationens effektivitet. Fokus bör vara att öka effekten av välgörenhet, inte bara minska kostnaderna.

En konsekvens av fokus på administrationskostnader är ett ökat tryck på organisationer att minska dem. Om en utvärderingsaktör sätter en maximal gräns för hur höga administrativa kostnader organisationer ska ha, kan detta leda till att organisationerna känner att de måste prioritera att sänka kostnaderna snarare än att fokusera på projekten. Förutom de aktörer som offentligt går ut med administrativa kostnader som ett av de mål som måste uppnås för att "godkännas", verkar det finnas en allmän uppfattning att en organisation med låga administrativa kostnader är bättre än en med höga. Det är viktigt att människor vill se till att saker och ting görs rätt. Men detta måste baseras på fakta, inte på intuition.

En viktig del av t.ex. bistånd är att utvärdera effekten av de projekt som genomförs. Att veta att arbetet som utförs ger bra resultat är mycket värdefull information. Det är information som kan användas för att förbättra ett redan bra projekt eller säga att det vi gör inte fungerar så bra som vi trodde och att vi hellre borde göra något annat. Tyvärr verkar det som om många biståndsorganisationer idag inte har möjlighet att säkerställa kvaliteten på projekten på detta sätt. Att utvärdera en faktisk effekt av ett biståndsprojekt kräver mycket relevant kunskap och erfarenhet. Om organisationer känner sig pressade för att sänka de administrativa kostnaderna kan denna typ av arbete minska eller avslutas helt.

Ett projekt i Argentina har tittat på om privatisering av vattentjänster bidrar till att minska barnadödligheten. Detta projekt illustrerar varför det är viktigt att noggrant analysera effekterna i samband med utvecklingsbistånd och varför vi inte bör pressa organisationer att sänka kostnaderna för just dettaa. Det enklaste sättet att bedöma projektets effekt hade varit att säga att projektet lyckades och fungerar om barndödligheten minskar i samband med privatiseringen. Det låter vettigt, eller hur?

Tyvärr är det inte så enkelt. Det finns otaliga faktorer som påverkar resultaten och som måste kontrolleras om man ska få robusta resultat. De som arbetade med projektet i Argentina fann bland annat att de var tvungna att skilja mellan en minskning av barndödlighet på grund av sjukdomar relaterade till bättre kvalitet och tillgång till vatten och andra sjukdomar (såsom olyckor, cancer etc.). Om de inte hade gjort detta, skulle effekten av privatiseringen ha varit större än den egentligen var. Dessutom visade det sig att i vissa av de områden där privatiseringen ägde rum förbättrades också hälso- och sjukvården (om du får en minskning av barndödligheten kan det bero på hälsovården och inte nödvändigtvis på grund av att vattentjänsten privatiserades). En annan faktor som kan påverka resultatet är skillnaden i inkomstnivå mellan områden: Effekten av att privatisera vattenförsörjningen kan vara mindre i områden med högre inkomstnivåer, eftersom de redan har god tillgång till vatten.

Alla dessa faktorer och många fler kontrollerades i projektet i Argentina.

Om de inte hade avsatt tid och pengar på kompetent personal för denna typ av utvärdering hade resultaten varit felaktiga, vilket skulle få konsekvenser för det fortsatta arbetet. Om du inte vet hur du konstruerar och utvärderar ett biståndsprojekt kan du i värsta fall göra mer skada än nytta. Det faktum att hjälporganisationer inte kan mäta effekterna av sina projekt av rädsla för att få ett dåligt rykte på grund av höga kostnader är ett problem.

Skyhöga administrationskostnader är inte bra, det är vi alla överens om. Men vi mäter inte det resultat vi letar efter när vi bara fokuserar på den andel av budgeten som en organisation lägger på administration. Som Daniel Kahneman (belönad med ekonomipriset till Alfred Nobels minne) uttrycker det: "När vi ställs inför svåra frågor tenderar vi att svara på en enklare fråga istället utan att märka att vi inte längre svarar på den ursprungliga frågan." Vi vet att det är svårt att svara på om en organisation är effektiv, men om vi väljer att mäta administrationskostnader är det mycket lättare. Tyvärr ger det fel svar på den fråga vi verkligen är intresserade av.