Konsten att skapa ett hållbart givande, del 4: Förändra negativa beteendemönster

14.3.2024

Att ge kan och bör vara något vackert och positivt för både den enskilde individen och för vår värld. Men för att givandet ska fortsätta vara både hållbart och positivt för individen behöver det ske av rätt motiv och kombineras med självomhändertagande. Detta argumenterar psykologen, givaren och effektiva altruisten Axel Vilhelmsson i en gästartikelserie om givande, altruism och de psykologiska mekanismer som kan ligga till grund för vår vilja att hjälpa andra. I den sista delen av den här serien artiklar utforskar vi hur vi kan börja lägga märke till och förändra destruktiva beteendemönster som väcks i relation till dig själv och andra.
Konsten att skapa ett hållbart givande- del 4

I denna artikelserie i fyra delar gästas vi av Axel Vilhelmsson, psykolog, givare och effektiv altruist som förklarar hur man kan skapa ett hållbart och meningsfullt givande för både individen och vår värld. Artiklarna är skrivna utifrån Axels perspektiv och vi på Ge Effektivt är enormt tacksamma över hans bidrag till samtalet om mental hälsa och världsförbättring. Detta är del 4.
Anknytningsmönster
När det gäller anknytningsmönster finns det några saker vi kan börja undersöka hos oss själva. Detta kan göras antingen på egen hand, med stöd av en person som står dig nära och du litar på, eller med en terapeut. Alla destruktiva anknytningsmönster bygger på självuppoffrande beteende, ursprungligen inlärda för att ta hand om anknytningspersoner. En bra utgångspunkt är således att bli uppmärksam på i vilka situationer du har ett hälsosamt behov, önskan eller vilja men inte agerar i linje med det. Med andra ord, när du vill något för dig själv, men istället gör något för att du tror att det är vad andra vill. Detta är essensen i en inre konflikt – inre behov blir ångestfyllda i ljuset av medvetna eller omedvetna förväntningar på avvisande eller bestraffning från omgivningen. Det är viktigt att påpeka att sättet vi ignorerar ett behov på kan variera i stor utsträckning. Det kan vara allt från att vi tystnar, blir tillbakadragna, skamsna och självkritiska till att vi blir arga, dricker alkohol, pratar mycket eller pushar oss själva att arbeta mer än vad vi egentligen mår bra av.
Ett annat sätt att närma sig upptäckter av inre konflikter är att noggrant undersöka när du upplever ångest. Ångest, kan som omnämndes i tidigare artikel, yttras på flera olika sätt. Här listar jag flera symtom på ångest, från “mildare” ångestsymtom till mer överväldigande: Kroppslig spänning, tryck över bröstet, huvudvärk, magont, illamående, migrän, smärta, förlust av kraft i kroppen, svårigheter att tänka klart, svårigheter att se och höra tydligt, yrsel, förvirring, overklighetskänslor och att tappa kontakt med verkligheten. I situationer där du upplever ångest - börja reflektera kring vad det kan vara för behov inom dig som önskar ta plats, och vad du är orolig skulle hända om dina behov skulle fått ta mer plats.
När vi identifierat en situation som är ångestfylld, ett inre hälsosamt behov och en vana av att dra sig tillbaka eller dölja detta behov har vi tydligare förståelse för hur den inre konflikten manifesteras i nutid. Ett nästa steg kan då vara att börja reflektera kring – Var kommer detta mönster ifrån? När kan det ha varit viktigt för dig att dölja dina känslor, behov och din vilja? Ställ dessa frågor till dig själv, eller dela med dig av dina funderingar som andra. Gör detta mer som ett nyfiket utforskande snarare än på ett sätt där du kräver ett svar från dig själv. Kanske väcks smärtsamma minnen som kan ha format ditt defensiva beteende. Eller väcks inget speciellt, i vilket fall du bara kan fortsätta bära med dig frågan om försvarens ursprung.
När vi identifierat situationer där vi använder försvar för att undvika att visa upp vad vi egentligen vill, kan vi också börja experimentera med att fundera på hur det skulle vara och se ut om vi faktiskt gav uttryck för våra känslor och behov. Finns det situationer där du skulle våga ta ett steg och vara sårbar genom att dela med dig av vad du känner eller vill? Situationer där du rationellt vet vad du borde säga eller göra, men där du av känslomässiga skäl döljer vad du egentligen vill? Det är genom att förstå och samla nya erfarenheter av att vara känslomässigt öppen som förändring av våra inre arbetsmodeller sker. Sakta men säkert kan vi genom att i en trygg miljö vara öppna, ärliga och sårbara, bygga upp en bank av nya upplevelser och kunskap om att det i nutid går att dela med oss av vad vi vill. När vi börjar respektera och dela med oss av våra egna önskningar och behov kan omgivningen börja förstå vad vi faktiskt vill och själva ta ställning till detta, istället för att vi tar ställning åt omgivningen genom att dölja vad vi egentligen vill. Oberoende av omgivningens respons kan vi börja utforska hur livet blir när vi vågar följa vår inre kompass.
Nedan följer en listversion av ovanstående utforskande:
  1. Utforska inre konflikter: När vill du något men håller dig själv tillbaka? När har du ett inre behov, men ger avkall på det på grund av förväntningar från omgivningen? I vilka situationer upplever du ångest och blir obekväm? Vilka situationer eller scenarion tenderar du vilja undvika?
  2. Utforska rädslan och ursprunget: Hur yttrar sig ångesten fysiskt? Vad blir du rädd för ska hända om du är ärlig och öppen med dina känslor eller din vilja? Vad tror du att andra tänker om dig i dessa situationer? När kan det ha varit viktigt för dig att dölja dina känslor och behov? Minns du situationer där du blivit bestraffad eller avvisad för att ha varit sårbar?
  3. Experimentera med öppenhet och att uttrycka vilja: Vad skulle det innebära i termer av beteende om du var mer öppen och ärlig med dina behov? Var skulle du kunna våga dig på att vara mer transparent med dina behov? Öva på att säga “jag vill...” eller “jag tycker...” istället för t.ex. “vad vill du?”, “ska vi...”, “vi borde...”. Om du experimenterar med att vara mer öppen och sårbar – hur blir den faktiska upplevelsen? Skiljer sig upplevelsen från dina förväntningar?
Sammanfattning
Vi har diskuterat och utforskat psykologisk forskning kopplat till anknytningsmönster, och lärt oss hur barns beroende av föräldrarnas omsorg leder till att de kan göra avkall på egna behov. Detta leder till att individens egna behov och egna välmående blir ångestfyllt, och något som denne systematiskt börjar undvika att vara i kontakt med. Vi undersökte sedan hur det även i samhället finns många strömningar som påverkar oss i en riktning där vi blir beroende av extern stimulans för att få kickar av välmående. Vi konstaterade hur givande till andra behöver kombineras med givande och omtanke för oss själva och hur givande grundat i en känsla av otillräcklighet riskerar att leda till givande som inte är hållbart. Slutligen har vi utforskat flera sätt som vi kan börja adressera den inre känsla av otillräcklighet som kan driva ohållbart givande, och hur vi kan börja förvandla den till en hälsosam drivkraft för givande grundad i inre tillfredsställelse. Att understryka är att givande i sig är en aktivitet som vi mår bra av, men när det stöttas av ett stabilt självomhändertagande blir ditt mående minst dubbelt så bra. När välbefinnandet som kommer av givande kombineras med välbefinnandet som kommer av att ta hand om oss själva kan vi göra Effektiv Altruism till en hållbar positiv rörelse i samhället.